Den andra resan
Året var 1997 då Alex kom till Sverige. Här väntade vadå? Jo, en precis likadan resa med två tomma händer som enda verktyg när det nya företaget inom kylteknik i det nya landet skulle till att bildas. Detta hade Alex redan tagit sig igenom en gång fast knappast på svenska, ett lika obekant som obegripligt språk.
Vad gjorde då Alex? Han gjorde som han lärt sig. Han kavlade upp ärmarna och började jobba för att nå sitt mål. Han knackade på varenda dörr, från skattebyråer till Arbetsförmedlingen till redovisningskonsulter och advokater, för att höra vilka tillstånd och regler man som ensam företagare var tvungen att känna till, vilken företagsform han skulle välja, företagsledning, skatteregler och redovisning. Han studerade svenska från tidig morgon till sen kväll, läste affärsjuridik och sågs ständigt slåendes i lexikon.
Det var en svår och krånglig stig som Alex valt. Han stötte på ett antal återvändsgränder, men fann alltid ut en ny väg som ledde honom framåt. Efter avslutad SFI-kurs i grundläggande svenska ansökte Alex om att få studera kylteknik här i Sverige. Återigen gav det idoga arbetet resultat. Efter totalt 10 månaders svenskastudier tog han sina nödvändiga kyl- och elcertifieringar, lödning och heta arbeten hos Lernia, och alla tester utfördes på fackspråkssvenska. Kursen med kyl- och elcertifieringen, som normalt ges under en 18-månadersperiod med avslutande tentamen, kunde Alex examineras redan efter 2 månader. Detta alltså av mannen som för knappt två år sedan satte sin fot i Sverige för första gången.
Ord som handbrandsläckare, vad betydde det? Jag kunde bara inte begripa vad det skulle vara. Hade svenskar en viss brandsläckare bara för att kunna släcka bränder på sina händer? Det kunde vara jättesvårt att förstå innebörden i orden endast med hjälp av lexikonet.
– Alex Alameri om brandsläckning och hur det brann i huvudet på honom.
De fysiska förutsättningarna var nära nog desamma, de sociala skilde sig åt. Företaget hade fått sin f-skattsedel, visst, han hade de rätta certifieringarna för kylteknik precis som i sitt hemland, absolut, men sedan då? Där i Irak hade han ett etablerat kontaktnät inom vilket han kunde tala med sina kunder på sitt modersmål. Här i Sverige hade han begränsad av sin språkförmåga precis börjat ta kontakt med folk, kände varken kulturen eller människorna än så länge. Där hade hans företag lyckats inta en stark position inom Bagdads kyltekniska företagsscen och hade 10‒12 anställda under sig, här var han ensam och kände väl namnet på ungefär 10‒12 personer i hela det nya landet. I Irak hade han växt ut till en företagschef i civila kläder som inte arbetade på fältet med installationer och service utan endast hade företagsledarförpliktelser. Som nyinvandrad ägare till en enmansfirma behövde han återigen dra på sig arbetskläderna och utrustningen, och utföra alla installationer och servicearbeten på egen hand.